I've learn my lesson..

Är du frustrerad, arg, ledsen & tankarna bara åker huller om buller i din hjärna just nu... är du inte ensam. Just nu vet jag inte vad jag ska tänka eller ens känna. VARFÖR är det Så svart, så svårt att försöka acceptera vad som nu har hänt... jag måste verkligen försöka acceptera det.. men att det ska vara så himla svårt, fattar inte. Jag befinner mig i den situationen där mitt personliga jag bara sjunker och sjunker. Jag kommer att leva med detta nästan resten av mitt liv så det är väl självklart att jag måste acceptera dethär men mina tankar fortsätter kämpa emot mig, känslan att inte vilja acceptera det här är svår att försöka besegra.. Men innerst inne vet jag snart att det är dags. T.om min pappa säger att jag måste acceptera det här.. iallafall så länge jag bor hos henne.. hos min mamma. Att vara ett barn som lever i helt två olika sidor, I sin dröm och sin verklighet är verkligen svårt föratt i mina drömmar, drömmer jag alltid om min verklighet.. hur den egentligen borde vara men som den inte är. Jag önskar verkligen min DRÖM var min verklighet men att vara smart nog att veta att det aldrig kommer hända.. GÖR ONT. I min dröm är jag störst, jag är vågad och begåvad jag är allt jag önskar att vara, MIN HJÄLTE.. I mina drömmar kan jag acceptera, vara mig själv utan att någon skrattar åt mig, säga mina åsikter utan att höra någon annans kommentar i vägen, känna mig beautiful utan att folk kollar snett på mig. Jag är jag där. Jag är jag oxo i min verklighet men jag är jag som rädd, som den lilla och som den blyga, det är helt enkelt så folk känner mig. Dom kan trycka ner mig hur lätt som helst för att dom vet eller anser att jag är den personen. Liten. Att acceptera är svårt men som någon en gång sa.. ''You'll never know if you dont try & If you dont try you'll never know'' ...