When life suddenly change by time, acceptera.

Är du frustrerad, arg, ledsen & tankarna bara åker huller om buller i din hjärna just nu... är du inte ensam. Just nu vet jag inte vad jag ska tänka eller ens känna. VARFÖR är det Så svart, så svårt att försöka acceptera vad som nu har hänt... jag måste verkligen försöka acceptera det.. men att det ska vara så himla svårt, fattar inte. Jag befinner mig i den situationen där mitt personliga jag bara sjunker och sjunker. Jag kommer att leva med detta nästan resten av mitt liv så det är väl självklart att jag måste acceptera dethär men mina tankar fortsätter kämpa emot mig, känslan att inte vilja acceptera det här är svår att försöka besegra.. Men innerst inne vet jag snart att det är dags. T.om min pappa säger att jag måste acceptera det här.. iallafall så länge jag bor hos henne.. hos min mamma. Att vara ett barn som lever i helt två olika sidor, I sin dröm och sin verklighet är verkligen svårt föratt i mina drömmar, drömmer jag alltid om min verklighet.. hur den egentligen borde vara men som den inte är. Jag önskar verkligen min DRÖM var min verklighet men att vara smart nog att veta att det aldrig kommer hända.. GÖR ONT. I min dröm är jag störst, jag är vågad och begåvad jag är allt jag önskar att vara, MIN HJÄLTE.. I mina drömmar kan jag acceptera, vara mig själv utan att någon skrattar åt mig, säga mina åsikter utan att höra någon annans kommentar i vägen, känna mig beautiful utan att folk kollar snett på mig. Jag är jag där. Jag är jag oxo i min verklighet men jag är jag som rädd, som den lilla och som den blyga, det är helt enkelt så folk känner mig. Dom kan trycka ner mig hur lätt som helst för att dom vet eller anser att jag är den personen. Liten. Att acceptera är svårt men som någon en gång sa.. ''You'll never know if you dont try & If you dont try you'll never know'' ...

fml.

helluw & goodmorning sweden! Klockan är 17:55 här i Philippines ''Filippinerna'' och jag har precis kommit hem från Sjukhuset. Vill ni veta vad som väntade mig denna morgon... något hemskt iallafall.
This is my terrible morning story..

morgonen var underbar, det var varmt & solen lyste starkt in till vårt rum. Jag vaknade runt 12:30 (haha) och såg fram emot min dag idag eftersom jag hade precis blivit fri/frisk från min sickness (min huvudvärk som gjorde att jag blev yr och som gjorde att jag spydde 2gr) jag hade dom senaste 3dagarna. Först satte jag mig upp för att checka om jag hade fått min kv1nn0 p3r10d som jag faktiskt inte har fått sen vi kom hit till Filippinerna, men NAJ not today either. Aja sedan gick jag ner som vanligt, sa Goodmorning till min mamma och gav henne en kram, like i always do :) Åt sedan lite pandisal, alltså bröd och det var då jag ställde min första fråga (för i dag) ''Mamma finns det mjölk?'' Aa fast mjölkpuder, som man måste blanda med varmt vatten för att det ska bli mjölk.. Helt okey tänkte jag, så jag började leta efter mjölkpudern. När jag hittade den tog jag fram ett glas haha ett angry birds glas :P, började koka varmt vatten och sedan satte jag mig o väntade tills vattnet hade kokat klart. Ca 3 minuter hade gått o tha vattnet var kokhett och klart! Så jag tog vattenbryggaren först med till bordet och därefter hällde vatten i mitt glass sedan gick jag tillbaka och satte mig.. Den stunden väntade jag mig ingenting.. Allt var blankt i mina tankar och det enda jag kunde göra var att stirra på dom andra. Inte visste jag DÅ att jag bara hade ca 2-3 min att stirra klart.. för efter dom minuterna skulle något hemskt visst hända just mig. 3min hade gått och BOOOM!!! (inte ett jätte stort bom men ett tillräkligt bom) Glaset spräcktes i två delar... och det kokhetta vattnet valde tydligen att ramla ner på mina.. på mina.. där jag inte har ett enda sår kvar, inte ett enda blåmärke kvar och d mina.. som jag väntade mig skulle bli bruna denna semester. MINA 2 & ONLY VACKRA BEN!!!!! Jag minns att det första jag gjorde var att ställa mig upp, började springa runt som en galning samtidigt som jag skrek ARAY ARAY = AJ AJ, försökte tom få bort mina byxor som jag hade på mig för att det brändes som helvete.. min mammas syskon, mina syskon och min mammas blivande sambo trodde i början att jag bara drev.. men sedan gav jag upp, och mitt skrikande ersattes av rinnande tårar o med en gråtande röst som sa ''aj aj aj omg mamma snälla hjälp'' Den första som sedan märkte att jag inte skojade var min mammas sambo han tog tag i min axel och sa med en förvirrad röst Vad har hänt !!?? sedan såg han att mina byxor var dygnsura, att jag hade tårar, att glaset på bordet var sprucken i två delar och att jag försökte få bort mina byxor så snabbt som möjligt. Efter bara några sekunder sprang min mamma till mig och började få panik. Det enda jag hörde var allas röster, allas skrikande röster efter hjälp på olika sätt. sedan tog min mamma in mig till toaletten för att kolla om jag hade fått en allvarlig skada. Jag fick en skada en stor skada men inte jätte jätte allvarlig skada. Paniken inom mig steg som fan efter att ha sett mina ben alldelles brända, rööda och svullna. Min syrra min stora syrra var där för mig, hon hjälpte mig att att byta om och så.. dom sista minuterna jag hade hemma innan mamma och hennes sambo skulle ta mig till sjukhuset. När vi var framme i det lilla sjukhuset fick jag hjälpen jag behövde direkt som tur. Under resan till sjukhuset rann det enooormt mycket tårar pga att jag tänkte på va dom andra sa där hemma om saker jag kanske inte kommer kunna göra längre osv.. jag grät tom i sjukhuset medans dom gjorde undersökningar o massa annat eftersom det sved alltså verkligen sved, det brändes. När allt var klart sa doktorn att det kommer gå över så småningom, änvänd bara det där osv bla bla bla. Jag hade jätte svårt att Gå men min mamma hjälpte mig. Efter allt det här med besöket på sjukhuset belönades jag med kebab m bröd ''filippinsk style'' sedan köpte vi lite medecin, mer bandage och annat and then raka vägen hem. That was it my terrible morning.. right?

Just nu sitter jag här i köket med bandage bitar fast tejpade på mina ben, mina ben svider och jag kan nästan inte röra som.. aja vi får se vart det här leder till... ps: det var skiit gulligt att min pappa blev as orolig och ringde direkt till min mamma för att kolla om jag mår bra! I've learn to love my family more than everything, that god has given me a very beautiful family that will always suport me and that god has also given me a very beautiful släkt that also suports me. Har också lärt mig att man ska vara berädd oavsett vad, för att i livet händer det övantade saker då o då ! Godbless mina läsare!
Ta hand om er.
PEACE!

U have to be religious sometimes

Jag är kristen-katolik btw.

problems, boys, my life..

Var finns du när man behöver dig.. Fortfarande har jag inte fattat hur du fick mig att hoppas.. hoppas att vi kunde ta nästa steget längre fram i framtiden. Du säger att du inte är som dom andra, att du är annorlunda.. annorlunda kanske du är men på ett felt sätt enligt mig, du måste ta d nästa steget i ditt liv, hoppa ut ur ditt lilla skal och visa att du är MAN och klarar dig på egen hand. Kompisar dom finns alltid där, dom kommer och dom går men Du är alltid kvar.. kvar i din kropp. Väx upp please. Hatar den känslan nivet när man får känslor för någon som verkar mogen men när man väl står face 2 face med den, så är den så omogen att det inte längre går att beskriva vad omogenhet är längre. Det här har hänt mig många gånger så drf är jag van när det gäller sånt här.. Har bara gråtit en enda gång för en kille men det var för att han var som min bästis o efter allt blev han som ett spöke, en främling för mig, en person som bara gick förbi utan att hälsa i skolan.. precis allt förändrades, speciellt HAN. Ångrar inte en enda sekund av vad jag har gått igenom med han som nära kompisar men ångrar tyvärr allt som hände efter det.. Aja skiit ii hahah pallar inte längre tänka bak i tiden. ''God made you who you are, and you're not different than anybodyelse'' Peace!

Känslan man får när ni får mig att le.. ♥♫

Jag sitter ute i regnet och kollar på en flicka med armarna runt sin morfar. Så söta, måste hem.. kläderna blir blöta. Sitter hemma och tänker alltid på saker som inte blänker.. du är borta. Dagen efter sitter jag på samma ställe och tänker.. but this time tänker jag på saker som verkligen blänker. Du kommer till mig, tar min hand och säger ''Jag är inte borta, jag är alltid hos dig.. där'' och pekar mot mitt hjärta. En tår faller men inte för att jag är ledsen utan för att jag är glad att jag fick se dig.. dig morfar. Varje dag försöker jag tända ett ljus för dig och både farfar, farmor oxo.. Jag älskar er alla from the bottom of my heart. Jag minns då vi satt i ditt rum du och jag farfar.. Jag kollar in i dina ögon och ser att du verkligen lider av smärtan, minns när du tog upp din tavla fullt med bokstäver.. Jag tog fram en bit papper och penna för att skriva ner dom bokstäver du pekar ut. Sedan när du är klar kollar jag på pappret '' Mahal kita aking apo'' som betyder ''Jag älskar dig mitt barnbarn''.. Den känslan man får näär man blir rörd, när man får en klump i halsen av glädje.. när tårarna bara rinner som ett vattenfall men av glädje. Den känslan fick jag.. Svårt var det att se dig lida.. vila i frid mina änglar jag älskar er.
Jag fick aldrig chansen att träffa dig.. farmor, men att få höra av alla andra att du verkligen försökte komma till sverige för att få träffa mig.. var det mest underbaraste någon kunde ha gjort för mig :') Pappa säger varje dag till mig  att jag påminner honom om dig farmor, att vi liknade varandra och mycket mer. Hoppas du har kommit till en vacker värld som undviker problem och allt korkat som finns i livet.. p.s mahal kita!
Mina tårar rinner både för att ni inte kan krama om mig som förr... i ... tiden. Dom stunderna är oförglömmiga. Den tiden vi skrattade den tiden vi grät tillsammans allt det där.. stannar i mina tankar, i mitt hjärta, dom går ingenstans. Känslan man får när ni får mig att Le är den mest unikaste känslan jag har fått känna hitills under mina knasiga 15 år.. Må ni leva i fred, må ni få all kärlek, lycka och glädje från där ni är just nu. Ni befinner er säkert på ett underbart ställe.. MAHAL KO KAYO !
RIP..
Farmor: Mamy Lou (lourdes)
Farfar: Lolo piping (phelipe)
Morfar: Lolo reneé (Renato)

With all love from your apo Lou Angelynn...

♥♫



Love..

När det gäller kärleken, kommer alla möjliga känslor fram.. eller hur? Om sanningen ska fram så är jag livrädd för att binda mig med nån annan.. sån är jag men det finns EN orsak till detta.. Jag har många kompisar som binder sig med killar ganska tidigt för att dom tror att dom har hittat den rätta.. men sen efter en stund är det alltid en/2 som kommer till mig gråtande.. *jag hade fel* säger hon till mig.. Love is shiieet säger den andra. Tillslut tar tårarna över dom, tycker synd om dom som tror att dom har hittat den rätta genom en enda kyss. Som ex när man får sin första kyss kan man tro att den första jag kysste i hela mitt liv kommer bli den jag lever längst med.. men sånt tror jag inte alls på, not even close. Därför är jag den tjejen som ser på, som tröstar, som håller sig utanför, den tjejen som är rädd för att binda sig efter allt hon har fått sett. Har en enda anledning till det - I'm afraid to cry over a guy. Kärleken säger folk är den mest unika känslan som finns, kanske det säger jag kanske det.. men glöm inte att kärleken är också den känslan som gör att vissa vill ta livet av sig på grund av att den blivit ex sårad, mycket sårad. Det är inte så att jag inte tror på kärleken men aa.. *just sayin* that Love is something big who can make you forget many thing.. like yourself.

Fear, Dreams, Hope

Jag drömmer varje dag om saker jag alltid velat göra men aldrig kunnat göra.. Det finns alltid den där känslan i vägen.. Fear. Jag fattar inte varför jag låter den känslan ibland ta över mitt liv. Jag drömmer om vad jag skulle kunna säga till dig, till alla utan att vara rädd. Jag drömmer varje dag om Mig då jag är fearless och står för allt.. i drömmarna passar man på att göra allt man inte kan/vågar göra när man är vaken. I min dröm ser jag alltid en flicka med mitt ansikte.. hon står framför alla och gör det hon verkligen älskar att göra, sjunga.. men jag kan ju själv inte säga att det är jag eftersom jag inte vågar sjunga för folk.. jag kan men har inte den självkänslan än. *not now* Det låter konstigt men min idol är mig själv fast den tjejen jag ser i mina drömmar såklart.. ''I wish'' är en kort mening jag alltid säger när jag vaknar upp från mina underbara drömmar. Ibland ex innan jag går till skolan på morgonen brukade jag alltid planera min dag... vad jag skulle säga till personer, vad jag skulle göra för att inte göra bort mig, vad jag skulle göra för att slippa bad faces.. men sen när jag var i skolan där alla möjliga personer finns.. försvann allt, precis allt... ibaland önskar jag att jag kunde ta ett steg över allt.. börja på nytt, visa vem jag egentligen är innerst innne.. but that's just hope.

RSS 2.0