fml.

helluw & goodmorning sweden! Klockan är 17:55 här i Philippines ''Filippinerna'' och jag har precis kommit hem från Sjukhuset. Vill ni veta vad som väntade mig denna morgon... något hemskt iallafall.
This is my terrible morning story..

morgonen var underbar, det var varmt & solen lyste starkt in till vårt rum. Jag vaknade runt 12:30 (haha) och såg fram emot min dag idag eftersom jag hade precis blivit fri/frisk från min sickness (min huvudvärk som gjorde att jag blev yr och som gjorde att jag spydde 2gr) jag hade dom senaste 3dagarna. Först satte jag mig upp för att checka om jag hade fått min kv1nn0 p3r10d som jag faktiskt inte har fått sen vi kom hit till Filippinerna, men NAJ not today either. Aja sedan gick jag ner som vanligt, sa Goodmorning till min mamma och gav henne en kram, like i always do :) Åt sedan lite pandisal, alltså bröd och det var då jag ställde min första fråga (för i dag) ''Mamma finns det mjölk?'' Aa fast mjölkpuder, som man måste blanda med varmt vatten för att det ska bli mjölk.. Helt okey tänkte jag, så jag började leta efter mjölkpudern. När jag hittade den tog jag fram ett glas haha ett angry birds glas :P, började koka varmt vatten och sedan satte jag mig o väntade tills vattnet hade kokat klart. Ca 3 minuter hade gått o tha vattnet var kokhett och klart! Så jag tog vattenbryggaren först med till bordet och därefter hällde vatten i mitt glass sedan gick jag tillbaka och satte mig.. Den stunden väntade jag mig ingenting.. Allt var blankt i mina tankar och det enda jag kunde göra var att stirra på dom andra. Inte visste jag DÅ att jag bara hade ca 2-3 min att stirra klart.. för efter dom minuterna skulle något hemskt visst hända just mig. 3min hade gått och BOOOM!!! (inte ett jätte stort bom men ett tillräkligt bom) Glaset spräcktes i två delar... och det kokhetta vattnet valde tydligen att ramla ner på mina.. på mina.. där jag inte har ett enda sår kvar, inte ett enda blåmärke kvar och d mina.. som jag väntade mig skulle bli bruna denna semester. MINA 2 & ONLY VACKRA BEN!!!!! Jag minns att det första jag gjorde var att ställa mig upp, började springa runt som en galning samtidigt som jag skrek ARAY ARAY = AJ AJ, försökte tom få bort mina byxor som jag hade på mig för att det brändes som helvete.. min mammas syskon, mina syskon och min mammas blivande sambo trodde i början att jag bara drev.. men sedan gav jag upp, och mitt skrikande ersattes av rinnande tårar o med en gråtande röst som sa ''aj aj aj omg mamma snälla hjälp'' Den första som sedan märkte att jag inte skojade var min mammas sambo han tog tag i min axel och sa med en förvirrad röst Vad har hänt !!?? sedan såg han att mina byxor var dygnsura, att jag hade tårar, att glaset på bordet var sprucken i två delar och att jag försökte få bort mina byxor så snabbt som möjligt. Efter bara några sekunder sprang min mamma till mig och började få panik. Det enda jag hörde var allas röster, allas skrikande röster efter hjälp på olika sätt. sedan tog min mamma in mig till toaletten för att kolla om jag hade fått en allvarlig skada. Jag fick en skada en stor skada men inte jätte jätte allvarlig skada. Paniken inom mig steg som fan efter att ha sett mina ben alldelles brända, rööda och svullna. Min syrra min stora syrra var där för mig, hon hjälpte mig att att byta om och så.. dom sista minuterna jag hade hemma innan mamma och hennes sambo skulle ta mig till sjukhuset. När vi var framme i det lilla sjukhuset fick jag hjälpen jag behövde direkt som tur. Under resan till sjukhuset rann det enooormt mycket tårar pga att jag tänkte på va dom andra sa där hemma om saker jag kanske inte kommer kunna göra längre osv.. jag grät tom i sjukhuset medans dom gjorde undersökningar o massa annat eftersom det sved alltså verkligen sved, det brändes. När allt var klart sa doktorn att det kommer gå över så småningom, änvänd bara det där osv bla bla bla. Jag hade jätte svårt att Gå men min mamma hjälpte mig. Efter allt det här med besöket på sjukhuset belönades jag med kebab m bröd ''filippinsk style'' sedan köpte vi lite medecin, mer bandage och annat and then raka vägen hem. That was it my terrible morning.. right?

Just nu sitter jag här i köket med bandage bitar fast tejpade på mina ben, mina ben svider och jag kan nästan inte röra som.. aja vi får se vart det här leder till... ps: det var skiit gulligt att min pappa blev as orolig och ringde direkt till min mamma för att kolla om jag mår bra! I've learn to love my family more than everything, that god has given me a very beautiful family that will always suport me and that god has also given me a very beautiful släkt that also suports me. Har också lärt mig att man ska vara berädd oavsett vad, för att i livet händer det övantade saker då o då ! Godbless mina läsare!
Ta hand om er.
PEACE!

Kommentarer
Postat av: Elham

Hoppas att det blir bättre snart och att du slipper bandaget. Synd att det var tvungen att hända de sista veckorna :s. Krya på dig <3

2012-01-04 @ 18:02:11



Postat av: Diana

Hoppas du blir frisk snabbt!

Shit,att man bara kan ha såna dåliga dagar!

May God be with You too! <3

2012-01-04 @ 18:22:02
URL: http://thefreakingtruth.blogg.se/




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0