I've learn my lesson..

När det gäller kärleken, kommer alla möjliga känslor fram.. eller hur? Om sanningen ska fram så är jag livrädd för att binda mig med nån annan.. sån är jag men det finns EN orsak till detta.. Jag har många kompisar som binder sig med killar ganska tidigt för att dom tror att dom har hittat den rätta.. men sen efter en stund är det alltid en/2 som kommer till mig gråtande.. *jag hade fel* säger hon till mig.. Love is shiieet säger den andra. Tillslut tar tårarna över dom, tycker synd om dom som tror att dom har hittat den rätta genom en enda kyss. Som ex när man får sin första kyss kan man tro att den första jag kysste i hela mitt liv kommer bli den jag lever längst med.. men sånt tror jag inte alls på, not even close. Därför är jag den tjejen som ser på, som tröstar, som håller sig utanför, den tjejen som är rädd för att binda sig efter allt hon har fått sett. Har en enda anledning till det - I'm afraid to cry over a guy. Kärleken säger folk är den mest unika känslan som finns, kanske det säger jag kanske det.. men glöm inte att kärleken är också den känslan som gör att vissa vill ta livet av sig på grund av att den blivit ex sårad, mycket sårad. Det är inte så att jag inte tror på kärleken men aa.. *just sayin* that Love is something big who can make you forget many thing.. like yourself.